Begravningsplats med historiska anor

Kristoffer Karlsson

Sankt Lars Kyrkogård i Eksjö har använts som begravningsplats sedan 1842 och här vilar många av Eksjös mer kända profiler – flera av gravarna har ett högt kulturhistoriskt värde.

När kyrkogården anlades 1841 så låg den utanför den dåvarande stadsgränsen. Den låg vackert längs den norra infarten, nästan helt omgiven av åkermark. Anledningen till att en ny begravningsplats anlades var en kunglig förordning som helt enkelt förbjöd begravningar innanför stadsgränsen. Den togs i bruk 1841 och 1848 ersatte Sankt Lars kyrkogård den gamla kyrkogården vid stadskyrkan i Eksjö. Efter ca 50 år var den 1,6 hektar stora kyrkogården full och den utvidgades därför österut 1893. I samband med detta byggdes också ett gravkapell. Sedan dess har kyrkogården utvidgats vid flera tillfällen, senast 1960.

Den äldre delen av kyrkogården består främst av så kallade grusgravar som är krattade i vackra mönster, medan de nyare kvarteren är gräsbeklädda med låga häckar. Det nuvarande kapellet ”Sankt Lars kapell” byggdes 1963 och ersatte det ursprungliga kapellet från 1893.

Kyrkogården har ingångar i samtliga väderstreck. Den äldsta ingången är den södra som även kallas Norrtullporten. 1915 togs den ursprungliga granitmuren runt kyrkogården ner och ersättes av dagens karaktäristiska tegelmur.

Källa: svenskakyrkan.se, samt Jönköpings läns museum, Byggnadsvårdsrapport 2005:18