Cecilia Andersson bytte ut siffror mot text och blev författare. I december släpptes hennes första roman och uppföljaren är redan klar.
– Den kommer till hösten och utspelar sig dessutom i Eksjö, berättar hon.
”Anna, hör du mig?” Kvinnan på marken hör en röst långt borta och förstår att det måste vara henne som någon försöker få kontakt med, hon heter ju Anna. Så inleds Cecilia Anderssons roman “I vikens mörker” som gavs ut i december förra året. Huvudpersonen i boken är Anna, en nybliven änka som flyttar till sommarhuset i Västervik. Där försöker hon få en nystart i livet men i höstmörkret utspelar sig flera händelser som får oanade konsekvenser.
– Jag ville skriva en berättelse om en vanlig kvinna som inte har några speciella konstigheter i sin personlighet. Någon som kan vara i princip vem som helst – och något som kan hända precis vem som helst, berättar Cecilia.
Boken släpptes i december förra året och har fått idel lovord av både läsare och recensenter. Den har dessutom toppat försäljningslistan på Eksjö bokhandel och Cecilias kalender är fullsmetad med boksigneringar och författarbesök.
– Jag hade inte kunnat gissa att det skulle gå så här bra. Det är verkligen över all förväntan, berättar hon.
Men att det skulle bli en bok var inte helt självklart.
– Jag har aldrig sett mig själv som en skrivande människa. Jag har ju jobbat som ekonom, med siffror, och även om jag drömde om att bli journalist en gång i tiden så var det nog mer inriktat mot tv, säger Cecilia.
Men under karriären på en redovisningsbyrå blev det tydligt att det var mycket annat som var roligare än siffrorna.
– Att möta kunder och skriva förvaltningsberättelser var mycket roligare. Så till slut bestämde jag mig för att säga upp mig och göra något annat. Samtidigt hoppade jag på en skrivarkurs där den sista uppgiften var att skriva tio sidor till ett större projekt, berättar Cecilia.
De tio sidorna finns med i boken och uppmaningen från läraren var tydlig; “Skriv färdigt boken”. Men verkligheten kom emellan. Cecilia startade eget och började konsulta och skriva åt olika företag runt om i Sverige. Skrivandet på boken stannade inte av helt, men det blev lite mer sporadiskt.
– Men till slut tröttnade familjen på mig och sa åt mig att skriva färdigt boken. I samma veva sprang jag på Malin Lundskog och tillsammans startade vi podden “Skriverier med Malin och Cilla”. Vi började också med skrivarsessioner vilket gjorde att jag blev mer disciplinerad och våren 2020 var boken klar, berättar hon.
Efter det gick processen snabbt. Cecilia skickade in sitt manus till olika förlag men fick nej, men med en del uppmuntrande kommentarer. Då bestämde hon sig för att göra det själv. Tillsammans med hybridförlaget Visto tog hon fram en plan för allt från omslag till distribution och marknadsföring.
– Det har varit extremt lärorikt och roligt. Nästan lika roligt som själva skrivandet, konstaterar hon.
Precis som huvudpersonen i boken har Cecilia ett genuint intresse för träning – och kanske framförallt löpning.
– Jag började träna någonstans runt 40 årsåldern. När jag var yngre tränade jag i princip ingenting. Men nu försöker jag springa ett maratonlopp om året. Att springa långt passar mig bra – då är det inte så mycket hets kring kilometertider och sånt. Då är det mer fokus på att klara av det, menar hon.
Det finns många paralleller mellan att springa maraton och skriva en bok. Om Cecilia håller samma tempo i fingrarna som i löparspåret återstår att se, men uppföljaren till “I vikens mörker” är redan klar och kommer att släppas till hösten. Denna gång utspelar sig dramat i Eksjö!
– Det ska bli spännande att se om eksjöborna köper mina miljöbeskrivningar lika bra som västerviksborna gjort, avslutar Cecilia.