Foto Alexandra Bjerhag
– Ja, nu vet vi att vi lever, konstaterar Johan och Cissi när Eksjö & co träffar dem på en frukostrast i början av november.
Alla anställda samt döttrarna och deras pojkvänner kokar för fullt. All tillgänglig extrapersonal har kallats in. Men november har inte alltid varit så. När Johan Zedig och Cecilia Johnsson tog över Mariannelunds Karamellkokeri år 2000 handlade julruschen i princip om traditionell marknadsförsäljning på några julskyltningar i närområdet. De nya ägarna började skissa på ett eget koncept, som gick ut på att sälja det kvalitativa godishantverket färdigpaketerat i snygga strutar på svenska slottsmässor.
– Arrangörerna förknippade oss med vanliga marknader och tyckte nog att våra produkter var för simpla. Det krävdes en hel del provleveranser, personliga besök och bearbetning innan de lärde känna våra produkter och förstod vårt koncept, minns Johan.
Fem-i-topp
När de väl kommit in lät framgångarna inte vänta på sig. I dag tillhör kokeriet de fem företag som säljer absolut bäst på julmässorna. Kunderna har lärt sig att godiset går att frysa och därmed håller sig utmärkt fram till jul trots att det inte innehåller några konserveringsmedel. Många köper med sig en hel kasse hem.
Hur kommer det sig då att karamellerna från Mariannelund blivit så populära?
– Vi har kompletterat våra ärvda väl beprövade recept med nya produkter. Under massor av år har vi experimenterat och tagit fram nya smaker. När vi började göra fudge utgick vi från ett gammalt engelsk recept och förädlade det. Vi lyckades få bort den korta konsistensen och smaken av socker och mjöl. Många tycker att vårt godis är krämigare och har mer smak. Det är mer mungott, säger Johan.
Föreningslivet ovärderligt
I år är det fudge med smak av päronkonjak, saltlakrits och hallon som verkar bli kundernas favoriter. Och så pepparkaksfudgen och julfudgen förstås, som bara finns till jul. I övrigt är sortimentet detsamma som under marknadssäsongen. Konfekten, marmeladen, mintkyssarna, polkagrisen och den brända mandeln passar på vilket julgodisbord som helst precis som de är. Den stora skillnaden är att karamellerna – som resten av året lastas in i bilarna i stora plastlådor och öses med spade i papperspåse direkt över disk – nu ska packas i fabriken. Alla sju och ett halvt ton.
– Här gör idrottsföreningen en helt fantastisk insats. Utan dem hade det inte varit genomförbart, säger Cissi, som två till tre kvällar i veckan tar emot spelare och föräldrar från Hjältevads-Mariannelunds IS. Mot överenskommen ersättning väger de upp 125 gram i varje strut, etiketterar, försluter och packar i backar.
Extraleverans till Värmland
I södra Sverige, där företaget också rör sig under sommarhalvårets marknader finns de bland annat på Huseby utanför Växjö, Kalmar slott och Tjolöholms slott. Till Värmland kommer karamellerna bara en enda gång om året, till julmässan på Selma Lagerlöfs Mårbacka. Under den fyra dagar långa mässan krävs en extra bussleverans från Mariannelund för att möta den stora efterfrågan.
Ernst och Gerda Johansson, som på 1920-talet lade grunden till företaget hemma vid köksbänken i Mariannelund ler nog i sin himmel.
– Jag tror de hade varit stolta, säger Johan och tillägger att företaget är sårbart under högtryck.
Blir någon sjuk, som flera av familjemedlemmarna varit under hösten, faller planeringen. Mitt under intervjun ringer sonen från vårdcentralen och måste åka till Jönköping för provtagning och inläggning. Krismötet i fikarummet är ett faktum. Cissi åker till sjukhuset. Vilka säljer i Huseby? Vem tar emot gänget som ska packa i kväll? Vem packar bussarna till helgen? Efter fem minuter är allting löst. Flexibiliteten är stor och alla ställer upp för att kunna leverera. Kunderna måste få sitt julgodis. Ända fram till julafton.
Foto: Johan Lindqvist
Foto: Johan Lindqvist
