“Livet är som en enda lång endurotävling”

Carina Engqvist

calle-bjerkert-eksjo
Foto: Maja Gerhardsson

Calle Bjerkert har haft motorcykel sen han var fem år och kört enduro på elitnivå så länge att han numera möter sönerna till åkarna han tävlade mot som tonåring. Han tränar så ofta han kan och är nu laddad inför en ny tävlingssäsong.
I helgen går starten i Ränneslättsloppet.

– Jag har en axel som bråkar och har bara kunnat träna en femtedel av vad jag skulle gjort, säger Calle, som ändå har goda förhoppningar om sina chanser i hemmaloppet. Trots skadan vann han sin klass i Stångebroslaget i juli och blev totalt nia i hela tävlingen.

Eksjö & Co träffar honom mellan morgonens rehabträning på Forma Framtid och dagens betonguppdrag i Vimmerby. För att kunna kombinera elitidrott, eget företag och familjeliv har han blivit extremt duktig på att utnyttja sin tid. Tränar gör han antingen på morgonen eller direkt efter jobbet.

Att åka motocykel är precis lika roligt som det alltid har varit. Då är jag hemma

– Jag tränar för att det är skoj, om jag inte tränade skulle jag bli sjuk. Här i Eksjö blir det mycket cykling, är jag borta och jobbar är löpträningen lättillgänglig.
Motorcykelträningen alternerar han gärna mellan olika banor för att hålla sig alert och inte lära känna terrängen för väl.

Calle Bjerkert växte upp i ett mc-kvarter i Vimmerby och så snart han kunde gå själv knatade han bort till grannarnas garage. Till slut fick han en egen motorcykel och blev som en femte broder hos grannfamiljen Blom. I princip handlade allt om motocross, ända tills han som 13-åring bröt båda armarna och gick gipsad i ett och ett halvt år. Mamma Bjerkert slog fast att sporten var för farlig, och det var egentligen där och då som allting började. På riktigt.

calle-bjerkert-eksjo2Namn: Carl-Johan ”Calle” Bjerkert
Ålder: 42 i december
Familj: Sambon Anna Gustafsson, döttrarna Meja, 11 år och Vera, 7 år.
Bor: I villa i Eksjö
Arbetar: På familjeföretaget Bjerkerts betongbearbetning
Motto: Det är inte alltid den kortaste vägen som är den närmsta

Fem snabba:

Gnagardalen i Vimmerby eller Stopté i Eksjö
Ränneslättsloppet eller Novemberkåsan
Omöjligt att välja! Ränneslätt är mitt hemmalopp. Novemberkåsan är det ultimata loppet, ett riktigt mandomsprov.
Diket eller Berget
Husqvarna eller Kawasaki
Garaget eller köket

– Min motocrosskarriär var över ungefär samtidigt som pappa och hans 40-åriga kompisar började köra enduro. Jag hängde på och upptäckte att enduro passade mig bättre. Jag är en slugger och en slowstarter med bra uthållighet. Dessutom tyckte mamma att det verkade mindre farligt. Tills jag börjad köra varvtävlingar med 1500 man i starten, skrattar Calle.
En ny karriär inleddes och Calle var 16 år när han bestämde sig för att satsa.

– Hade mina föräldrar köpt husbil, motorcykel och kläder skulle jag göra min insats. Att träna var gratis och det blev min mission, säger Calle, som snabbt tog sig upp i den svenska eliten.

Redan som 19-åring fick han Riksidrottsförbundets prestigefyllda Fair-play pris. Genom åren har han samlat på sig ett flertal segrar i Ränneslättsloppet, vunnit Novemberkåsan och fått pallplaceringar i SM, EM och VM. Landslagsplatsen var inom räckhåll när en komplicerad nack- och axelskada styrde ödet åt ett annat håll. Nu nöjer han sig med tio tävlingar om året, jämfört med ett 30-tal när han tävlade som mest.

Barndomsvännen Jonas Blom på Bloms Mx i Vimmerby bidrar med bland annat motorcyklar och fjädringstester och Magnus Frodig på Mx World Collection ställer upp i vått och torrt. Men som individuell idrottsutövare är Calle piskad att vara disciplinerad och han är sin egen tränare, lagledare och mentala coach. Ett arbete som har format honom både som förare och människa.

– Det är en slags hatkärlek. Att åka motorcykel är precis lika roligt som det alltid har varit. Då är jag hemma. Men lika lycklig som jag kan vara när allt stämmer, lika frustrerande är det när det inte fungerar, säger Calle, som tror att han haft nytta av det småländska, steniga landskapet.

– Jag har alltid tränat i svår terräng. Det blir sällan värre än så. Jag har lärt mig att lägga fokus på rätt ställe. Det som har hänt kan jag inte göra någonting åt. Jag måste blicka framåt för att klara nästa sten, nästa hinder. Jag försöker att inte krångla till det, tänka mindre och köra på instinkt.

Ofta får han déjà-vu-upplevelser från endurobanan i det vardagliga livet,

– Livet är inte heller spikrakt, det är som ett enda långt endurolopp. Ibland gör det ont och det måste få göra det. Och vi måste få lov att säga det, även om det är osvenskt, säger Calle.

Den erfarenhet han samlat på sig delar han i dag med sig av till unga motorcykelåkare på träningsläger. Han är också mentor till Eksjötalangen Jesper Gangfors.

– Jag har haft en osmidig väg. Kanske kan någon annan undvika mina misstag, säger Calle.

I framtiden drömmer han om att kunna förmedla sina kunskaper till näringslivet och coacha företagsledare och anställda att komma igång med träning.

– Alla behöver inte bli elitidrottare. Men många företag skulle må bättre om medarbetarna fick stöd och motivation att tänka till kring motion och kost.

Så här sista dagarna innan Ränneslättsloppet laddar han upp med sambon Annas vinnarpasta och mental träning. Från soffan kör han hela loppet inne i huvudet.

– Har man gjort den läxan har man ett otroligt lugn innan start. Då är det bara att köra.

annas-pastaANNAS VINNARPASTA

4 vitlöksklyftor
1/2 dl hackad bladpersilija
3/4 dl olivolja
100 g parmaskinka
ca 200 g kantareller
1 gul lök
1 köttbuljong
1 torrt vitt vin
2 paket färsk färsk tagliatelle
2 dl riven parmesan
1 förpackning körsbärstomater

Finhacka 2 st vitlökar. Blanda med hälften av pesiljan och ca 1/2 dl olivolja. Ställ åt sidan och låt dra. Hacka svamp, finhacka lök, resterande vitlök, lök och stek i panna, tillsätt strimlad parmaskinka, resterande persilja och häll i vin och buljong, salta och peppra och låt sjuda några minuter, tillsätt körsbärstomater. Koka pastan, al dente. Blanda sedan allt och varva med parmesan och persiljeblandningen.
Smaka av, njut och vinn enduroloppet!