Foto: Magnus Östberg
Som mittsexa i Lugi gör Markus Sjöbrink sin femte säsong i handbollens högsta serie. Men målet är högre än så.
– Jag drömmer om en plats i landslaget, berättar han.
Namnet Sjöbrink är i princip synonymt med handboll – i alla fall i Eksjö. Bland dagens juniorer finns en handfull talangfulla Sjöbrinkare och bakåt i tiden finns släktingar med fina handbollsmeriter. Men den starkast lysande stjärnan, just nu, är Markus Sjöbrink som är inne på sin femte säsong i handbollens högsta serie; Handbollsligan.
– Vi är ganska många kusiner som spelar och har spelat. Det är framförallt på pappas sida som handbollsgenen är stark – min pappa och hans syskon spelade handboll och även farmor och farfar var aktiva i Eksjö BK. Så det blir mycket handbollssnack på släktmiddagarna, berättar Markus.
Med den bakgrunden känns det kanske självklart att Markus valde att satsa på handbollen. Men både fotboll och hockey fanns med i bilden ända upp till fjortonårsåldern.
– Framförallt hockeyn känner jag starkt för. Även om det kanske inte är uppenbart för alla så finns det stora likheter mellan hockey och handboll, tycker jag. Det är fysiskt krävande och väldigt mycket kamp. Det gillar jag, berättar Markus.
Någonstans kring årskurs åtta föll valet på en helhjärtad satsning på handbollen och när det var dags för gymnasiet gick flyttlasset till Halmstad.
– Att växa upp i en mindre stad passade mig bra. Där finns inte riktigt samma hets som i en större stad med elitsatsningar i tidig ålder. Jag fick utvecklas i min egen takt helt enkelt. Samtidigt var flytten till Halmstad helt avgörande för att jag skulle kunna ta nästa kliv i min utveckling och nå dit där jag är idag, säger Markus.
Förtroende som lagkapten
Som 19–åring fick Markus äran att bli lagkapten i Drott. Han plockades snabbt upp i U–landslaget där han gjort 38 landskamper. Men när Drott ramlade ner genom seriesystemet flyttade Markus till Eskilstuna för två säsonger i Guif innan han slutligen landade i Lugi och Lund.
– Alla lag som jag spelat med har haft väldigt bra lagsammanhållning. När jag tog en plats i Drotts A–lag hade de precis vunnit sm–guld. Vi hade ett bra lag på papperet, men vi fick inte ut det på planen. I Eskilstuna trivdes jag också men det är först i Lugi som jag kan leva på handbollen, berättar han.
Den ekonomiska verkligheten för en handbollsspelare i Sverige går dock inte att jämföra med den för utlandsproffs eller andra sporter som hockey och fotboll.
– Det ser väldigt olika ut – en del pluggar, andra jobbar. Jag lever inte något lyxliv, men klarar mig bra, berättar Markus.
Det kanske inte är någon skräll att en vanlig dag för Markus till stor del handlar om handboll.
– Jag går upp vid åttasnåret, har morgonträning vid tio – ofta på gymet. Sedan är vi ett gäng från laget som går och käkar lunch. Lite vila efter det och så handbollsträning vid halv fyra. Sen är det mat igen och lite egen tid med kompisar eller bara ta det lugnt. Det kanske inte låter så spännande, men det krävs att ha fasta rutiner om man ska nå sina mål.
Just målsättningen är hög för Markus Sjöbrink. Han har redan nått handbollens högsta serie, men siktar ännu högre.
– Jag drömmer om en plats i landslaget och en proffskarriär i ett topplag i Tyskland – men när, var och hur vet jag inte riktigt. Jag har ju kontrakt på en säsong till med Lugi så det är mitt fokus just nu, berättar han.
Foto: Bildbyrån/Petter Arvidsson
Men i vardagen jobbar Markus med både långsiktiga och mer kortsiktiga mål.
– Vi har ju mål för laget, men jag har också egna mål som jag jobbar mot. Det kan handla om att hoppa högre, öka skottprocenten eller lyfta tyngre på gymet, berättar han.
Landslaget är något som Markus redan nosat på. Med 38 U–landskamper i bagaget blev Markus uttagen till det som i handbollsvärlden kallas Ligalaget.
– Det är ett mellansteg mellan juniorlandslaget och A–landslaget där jag var med på en samling förra året. Men ärligt talat vet jag inte hur nära landslaget jag är. Det gäller att fokusera på att jobba mot mina egna mål och fortsätta utvecklas hela tiden, säger Markus.
För tillfället är det dock fullt fokus på Lugi och att prestera i serien. Säsongen består av 32 matcher och i skrivande stund är elva matcher spelade och Lugi ligger stabilt mitt i tabellen.
– Säsongen har väl börjat helt okej, men jag är inte supernöjd. Jag kan bättre, men det tar lite tid att anpassa sig och lära känna alla, säger Markus.
– Lund är en väldigt mysig stad och jag trivs bra här – även om jag saknar kompisar, och havet, från Halmstad. Eskilstuna var också rätt så bra med närheten till Stockholm där min syster bor, säger Markus.
Några planer på att flytta hem till Eksjö har han dock inte än.
– Jag får nog svara ”kanske” på den frågan. Vi får se längre fram i livet, avslutar Markus.
MARKUS SJÖBRINK
Ålder: 22 år
Familj: Mamma, pappa och storasyster.
Gör: Handbollsproffs
Meriter: 38 U-landskamper, Drott (2 säsonger), Guif (2 säsonger) och Lugi (1 säsong).
Det bästa med Eksjö: Jag tycker gemenskapen i stan, speciellt kring idrotten var fantastisk, som när man var yngre och hängde i P-hallen på helgen. Det var ju väldigt fin stämning i hallen. Man träffade folk och kollade på mycket matcher. Men nu är familjen det som är det bästa med Eksjö.
