Oskar Svärd avslutar Vasaloppskarriären…

– Första känslan var förstås besvikelse. Det var inte så här jag drömt om att avsluta Vasaloppskarriären. Samtidigt är jag glad att jag gjorde ett försök, säger Oskar, dagen efter loppet.

Hur har uppladdningen inför årets lopp sett ut?
– Den har varit minst sagt knagglig. Jag hade en riktigt bra försäsong och en fantastisk träningshöst, med bara två förkylningsdagar från maj till januari. Säsongen började bra med det första stora loppet i Tjeckien 10 januari. Trots en vurpa och ett stavbrott, som tog väldigt mycket tid, hamnade jag på en 19:e plats. Sedan fick jag bihåleinflammation och kunde inte träna på tre veckor. Två veckor innan vasaloppet körde Oskar ett par mindre långlopp och kände sig i bra form. – Men sen fick jag känningar i ryggen. Det visade sig att musklerna dragit snett länge och när jag vid behandling fick loss låsningen påverkade det resten av ryggen, bröstryggen, nacken och nervsystemet. Jag var på sjukan och trodde jag åkt på en infektion, men det fanns ingenting. Efter en sista ryggbehandling på torsdagskvällen gick jag på smärtstillande fram till loppet.

Hur var känslan under loppet?
– Det kändes väldigt bra i början. Fram till Oxberg körde jag förhållandevis bra, men sen gick det inte längre. Smärtan i ryggen blev för stor för att jag skulle kunna åka så fort som krävdes för att hänga med i täten. De sista två-tre milen var riktigt tuffa – och hela bilresan hem. Nu när jag fått smälta det hela är jag nästan lite nöjd. Jag gjorde ett försök. Det räckte inte men samtidigt har jag många andra positiva minnen från Vasaloppet. Nu är det fokus på att ryggen ska läka.

Det här var din sista säsong på elitnivå. Varför väljer du att avsluta din karriär som elitskidåkare?
– Livet består av olika skeden. Mitt liv har handlat om skidåkning ända sedan jag började på skidgymnasiet för en herrans massa år sedan. Nu är det dags att fokusera på andra saker. Sedan är det såklart en kombination av ålder, hälsa och ekonomi också. Jag fyller 40 i september och visst finns det någon i den absolut toppen som är äldre, men under de sista åren har jag dragit på mig sjukdomar och skador. För att kunna träna tillräckligt mycket måste jag ta tjänstledigt från mitt jobb. Jag har varit med i toppen så många år och har höga mål. För mig finns det inget mellanting. Det är antingen eller.

Du har förlovat dig sedan förra Vasaloppet, har det kanske någonting med ditt beslut att göra?
– Absolut spelar det in. Kari är ju norska och har tävlat i skidskytte i norska landslaget. Hon la av för några år sedan. Det har varit mycket skidåkning för oss båda med mycket träning och långa resor. Jag har en liten lägenhet i Eksjö, Kari bor i Meråker. Nu hoppas vi att det löser sig med jobb till Kari och att vi kan hitta en gemensam bostad. Oskar har en nästan sagolik Vasalopps­historia. Tre segrar och 14 lopp där han slutat topp tio. Han har dessutom gjort den snabbaste klassikern någonsin.

Kommer vi att få se dig i Vasaloppets motionsklasser eller andra tävlingar framöver?
– När man har fajtats långt upp i alla år tror jag att det blir svårt att åka Vasa­loppet eller andra skidlopp på något annat sätt. Åtminstone de närmaste åren. Däremot kommer jag fortsätta tävla utanför min egen sport. När vi gjorde klassikern fick jag verkligen upp ögonen för cykling. Min grupp åkte på ­6 timmar och 55 minuter och var den snabbaste gruppen runt sjön det året. Vätternrundan kommer jag definitivt att åka många gånger i framtiden. Och Eksjö Stadslopp ska jag naturligtvis fortsätta att springa!

En gång tävlingsmänniska alltid tävlingsmänniska. När upptäckte du din tävlingsinstinkt?
– Den har jag alltid haft. När jag var liten kunde jag inte förlora i någonting. Inte ens i kortspel. Nu har jag lärt mig att leva med tävlingsinstinkten och att utnyttja den på rätt sätt. Jag använder den i allt jag gör, på gott och ont kanske. I jobbsituationer, när jag jobbar mot mål och för att bli mer effektiv. Men även när det handlar om att få tiden att räcka till i vardagen, för både jobb, träning och vila. Då gäller det att kunna planera och tävla med sig själv om tiden.

När kom du till Eksjö?
– Jag gjorde lumpen i Sollefteå och utbildade mig till officer i Östersund. Både I21 och I5 lades ned i två olika försvarsbeslut och 2006 önskade jag att bli förflyttad till Ing2 i Eksjö. Eftersom jag har min familj i Ulricehamn lockade det att flytta söderut. Fram till 2014 hade jag möjlighet att tillhöra hemvärnsgruppen Fältjägargruppen i Jämtland vintertid. De senaste åren har jag varit tjänstledig under skidsäsongen.

Du tillhör Ing2:s idrott- och friskvårdsavdelning.Vad gör du på jobbet?
– Jag jobbar i den dagliga verksamheten i sporthall och gym. Vi arrangerar friskvårdsevent och mästerskap i orientering, löpning och skytte, vårjogg, julskjutning och utbildningar med olika inriktningar. Dessutom gör vi tester på alla anställda soldater och åker ibland iväg för att representera garnisonen på obligatoriska tävlingar i skytte och orientering. För mig som har ett stort idrotts- och träningsintresse är det här ett perfekt jobb.

Eksjö har blivit en skidåkande stad. Många har legat i hårdträning inför Vasaloppet. Hur tycker du att man bästa behåller formen efter loppet?
– Beroende på vilken klass konstsnöspåret håller är mitt bästa tips att fortsätta åka skidor. Ju längre man kan fortsätta åka skidor, desto bättre rustad är man för nästa säsong. Själv brukar jag tävla mars ut. April innebär vila och tid att göra andra saker. Sen börjar försäsongsträningen i maj. Då är det rullskidor som gäller.

Var finns de bästa träningsrundorna i Eksjötrakten?
– Jämfört med Norrland, som inte alls har lika mycket asfalterade vägar, har Eksjö hur många turer som helst för rullskidor. Det finns fantastiskt många fina vägar att åka på. Jag gillar området mot Skurugata och Skuruhatt. Vägen är kuperad och går genom vacker skog och natur. Vill man testa sig lite kan man ta sig norrut mot Anebyhållet, över stora vägen mot Askeryd och Bodsjö. Oj, vad fint det är där. Och kuperat!

Carina Engqvist

Publicerad 15 mars 2016

Skicka e-post