Från pojkskola till stadshus

Magnus Östberg

Sedan 1930 har kommunfullmäktige i Eksjö sammanträtt i vårt vackra stadshus. Men innan huset blev kommunal högborg var det faktiskt en pojkskola i nästan 90 år.

Stadshuset, som idag är centrum för Eksjös politiska liv, byggdes redan 1846. Då var fastigheten en pojkskola (eller elementarskola som det också benämns) där grunden sägs vara byggd med stenar från stadens kyrkomur. Skolan var en av få byggnader som klarade den stora branden i södra delen av stan 1856 och skolverksamheten fortsatte ända in på början av 1900-talet (men benämns då som läroverk). Skolverksamheten flyttades runt 1911 till en nybyggd fastighet som vi idag känner som Östanåskolan. ”Stadshuset” fick nu i uppgift att fungera som nödbostäder innan huset byggdes om till nuvarande funktion.

Foto taget efter 1930. Fontänskulptur av Carl Elmberg. Foto: Rosenlöfs foto, ur Eksjö museums samlingar.

Det var byggnadsingenjör Emil Thörnborg som fick uppdraget att rita om huset. Enligt uppgift var han ”syssloman” vid lasarettet men fungerade i praktiken som stadsarkitekt. Enligt hans ritningar var det då huset fick sitt svängda tak – något som ska ha varit ett kännetecken för Emil Thörnborgs arkitektur. Huset förlängdes också på båda sidor och ombyggnationen stod klar 1929. I januari året efter var det dags för kommunfullmäktiges första sammanträde i den nyrenoverade fastigheten.
Framför huset står fontänskulpturen ”Lekande barn II” av Carl Elmberg. Den föreställer två fauner med spretande hår som bänder upp gapet på den vattensprutande fisken. Om namnet på skulpturen har något med byggnadens historia att göra vet vi inte – eller om den är på något sätt kopplad till ”Lekande barn I” som står vid Marieberg.